I takt med att jag ser fler och fler undersökningar om hur ignoranta människor är när det gäller andras välmående och hur ingen längre vågar stå upp för någon annan som far illa tänker jag på att jag måste ha haft en sådan fantastisk tur här i livet i så fall. Nästan varenda gång någonting har hänt mig där det har synts utåt att jag varit ledsen eller inte mått bra har jag haft så fina människor som brytt sig och frågat hur det är med mig. Förstås mina vänner och familj men även främlingar.

Jag minns ett tillfälle när jag bodde i Oslo och längtade mycket hem så mycket efter att moster, morbror och kusiner precis åkt hem därifrån att jag bröt ihop på t-banan påväg till min lägenhet. Inte var det ignorans som mötte mig då utan en vänlig familj mitt emot som undrade hur det var med mig och som sedan satt där och pratade uppmuntrande med mig tills vi kom till min station. En liten sak att göra men att jag fortfarande kan komma att tänka på denna familjen och bli glad över hur fina dom var mot mig säger ju en hel del om hur en liten gest kan göra stor skillnad.

 

Världen kan inte vara helt tokig när det fortfarande finns såna människor tänker jag.