Jag är uppe med tuppen och funderar lite. Okej, uppe med tuppen är väl att överdriva när jag vaknade klockan nio men det är inte alltför sent i varje fall. Tillbaka till funderingarna. Jag har kollat lite bilder nu (ja det första jag gjorde när jag vaknade var att logga in på facebook och ja, jag vet att det är sorgligt) och hittade fram till lite olika bilder från studenten, studentveckan och balen. Jag kan helt ärligt säga att till skillnad från i princip alla människor jag har pratat med, med ett undantag, ser jag inte det som den lyckligaste tiden i mitt liv. Ja det var roligt. Ja jag var lycklig men jag fylldes aldrig med sån där riktigt underbar lyckokänsla. Inte ens när vi gick ut gjorde jag det. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det har mycket att göra med klassen och självklart hur man är som person. Eftersom jag aldrig egentligen kände mig överdrivet förtjust i min klass var det inte överdrivet roligt att spendera en hel vecka med bara den. Jag har alltid tyckt om ekonomi- och språklektionerna eftersom jag har haft dem med människor från andra klasser.
Mina lyckligaste stunder däremot är saker som inte är så äverreklamerade där förväntningarna inte är så höga. Som när det snöade två dagar innan jul och alla kusiner gick ut och lekte. Mina lyckligaste minnen är de stunder då jag inser vilka fantastiska människor jag har i mitt liv.


Jag och Jonatan på Studenten.