Vi kan väl börja med det självklara. Kvinnor och män ska vara lika värda och en människa ska överlag inte särbehandlas på grund av sitt kön. Lika lön för lika arbete och hela det köret. Kvinnor ska inte riskera att bli våldtagna för att de går hem ensamma. Val av kläder ska inte ens vara med i frågan om hur våldtäkten gick till. Men vi måste väl ändå inse att det inte är något krig mellan killar och tjejer? Om något är det väl ett slag som utkämpas mellan normalt tänkande människor och sociopater. Och där lämnar vi just den delen.

Sen vill jag också prata lite om kläder. Som en person som ändå försökt sig på det mesta i klädväg så känner jag att man kan väl ha på sig det man vill. Vill en unge ha på sig en röd klänning, låt ungen ha på sig det. Vill ungen gå runt i t-shirt, ja då är väl det fine. Jag är personligen en klänningstjej. Jag älskar klänningar. Jag tycker om dom i de flesta färger och former och då är det väl fint att jag får ha på mig det. 

Till min sista punkt. Nästan det jag är mest upprörd över. Jag läste precis om hur man skulle bemöta någon som tog fel angående könet på ens barn. En kvinna tyckte att man skulle "föregå med gott exempel" och helt enkelt säga "den". Jag menar herregud, nu får det väl ändå räcka. Jag är som sagt helt och hållet för jämställdhet men vi har trots allt olika kön. Man måste väl få ha ett kön. Att säga "den" till sitt barn är ju helt galet opersonligt och bara fel. Man har all rätt att säga han eller hon. Jag kan köpa hen men den.. Där går bannemig gränsen för mig.